måndag, januari 01, 2018

Litterär återblick



Som förr inleder vi bloggåret med en återblick på läsupplevelserna under året innan. År 2017 innehöll mycket läsning av skiftande slag. Här en översikt:


Skönlitteratur: Del 1-2 i Ferrantes beundrade romansvit från Neapel gör inte så starkt intryck. Visst är det skickligt – men iskallt. Pia Hintzes Tokyo blues är en må-bra-roman om en svensk kvinnas anpassningssvårigheter i den japanska huvudstaden och samtidigt en provkarta över allt du kan träffa på från pappersvikning till sexhotell. Den som varit i Tokyo finner något att njuta av på varje sida. 

Biografi: Laura Ingalls Wilder skrev en självbiografi, Pioneer girl, innan hon med dotterns hjälp gjorde Lilla huset-serien till välförtjänt succé. Nu finns Pioneer girl utgiven med foton och kommentarer så att barnböckerna får relief. Frågan vad som är sant eller osant är inte den viktiga, utan hur en författare behandlar sin upplevda verklighet för att göra litteratur. Samtidigt ett porträtt av en stark personlighet under en brytningstid i Förenta Staterna. (Varning för libertarianism.) George Adamson levde nästan hela sitt liv i östra Afrika och har skrivit boken My Pride and Joy. Titeln är en sällsynt lyckad ordlek: hustrun hette Joy och pride betyder också lejonflock, och livsberättelsen genomsyras av stolthet, glädje, Joy och de lejon som Adamson socialiserade till ett naturligt liv. Kueglers Djungelbarn skildrar en unik barndom i Papua-Nya Guinea, där en missionärsfamilj så sent som på 80-talet samspelar med byborna med djup humanitet och humor. 

Historia: Marte Michelet skildrar i Det största brottet hur Förintelsen utspelades också i Norge. Denna vedervärdiga historia har inte berättats förr, eftersom man i Norge inte gärna vill tänka på att det inte endast var tyskar som var förbrytare. Wendy Holtons Överlevarna följer tre unga kvinnor under Förintelsen, tre kvinnor som har det gemensamt att de var och en föder ett barn som överlever befrielsen. En ohygglig bok om det fullständigt otroliga.

Politik: Ovanligt nog är det politiska böcker som varit kanske de största upplevelserna. Vänsterpartiet gav till sitt hundraårsjubileum ut antologin Ett kollektiv av röster, en rik och vacker bok om arbetarrörelsehistoria med feministiskt fokus. Intervjuer, dikter, korta biografier, politiska krav – allt vävs av skickliga redaktörer samman till en storslagen duk, och det skulle jag säga även om jag inte själv medverkade. Orrenius är en utmärkt journalist som med Skotten i Köpenhamn har lyckats med ett enormt område: högerextremism, islamism och – konst! Konstnären Lars Vilks rör sig genom hela boken, missförstådd och obegriplig, utmanande och feg, Vad är konst, var går gränserna? Och vem är extremist, i vilken miljö föds hen, vilka är likheterna mellan extrema miljöer? Orrenius följer upp varje tråd, har inte alla svar men tecknar en viktig samtidsbild med konstnärlig touch.

För att vara lite praktisk ska jag tillägga att Österbergs Resultatanalys i skolan också var bra. Har haft användning för den i jobbet åtminstone.

Inga kommentarer: