fredag, oktober 14, 2016

Nobelpristagare i snabb belysning



Nobelpriset i litteratur är en allvarlig sak, inte alls ett medialt spänningsmoment i vardagen! Därför ska du få veta vad jag anser om dem, det urval av de ärofullt belönade som jag överhuvudtaget kan anse något om: 

1907 Rudyard Kipling – läst Djungelboken, filmen var bättre  
1909 Selma Lagerlöf – levt med denna inspirerade berättare och stenhårda skrivarbetare som kanske nådde vårt språks högsta höjd med  Jerusalemsviten (filmen var inte bättre
1913 Rabindranath Tagore – läst någon dikt
1915 Romain Rolland – präglades i tonåren av denne pacifist och idealist som gav mig i viss mån besynnerliga uppfattningar om konst, Rhen och Europa, samt liv och död som ”Guden med de två mäktiga vingarna”
1916 Verner von Heidenstam – läst några vackert ordvrängande dikter
1921 Anatole France – läst en söt roman, Min väns bok
1923 W B Yeats – hört dikter upplästa på engelsklektion
1925 G B Shaw – läst Pygmalion och diverse nöjsamma aforismer
1929 Thomas Mann – läst Buddenbrooks som var sämre än Forsytesagan, om än tidigare
1931 E A Karlfeldt – läst allt av och om denne längtansfulle dalkarl som påverkat mitt sätt att se på natur och tradition
1932 John Galsworthy – läst Forsytesagan många gånger eftersom den är bättre än Buddenbrooks, så kanske han lärde av föregångaren?
1936 Eugene O’Neill – sett Alla Guds barn har vingar och blev berörd
1938 Pearl Buck – läst Den goda jorden och blev inte så berörd som förväntat
1945 Gabriela Mistral – läst och uppskattat dikterna
1946 Hermann Hesse – tillbringat andliga gymnasieår med Glaspärlespelet, Siddhartha och annan esoterika
1947 André Gide – försökt läsa på franska, det gick sådär
1951 Pär Lagerkvist – beundrat språket, blivit uttråkad, lagt på hyllan
1952 Francois Mauriac – läst något och förmodligen förstått mindre
1954 Ernest Hemingway – sett hans hus och båt på Kuba, läst en del men föredrar biografiska notiser i böcker från tiden
1956 Juan Ramon Jiménez – älskar idylldiktningen i Silver och jag, men hur kan det vara nobelprisklass att gå och småprata med en åsna?
1958 Boris Pasternak – sett Doktor Zjivago flera gånger, läste boken som trettonåring, det var lite för tidigt
1962 John Steinbeck – gråtit så mycket åt Möss och människor att jag inte vill ha mer med dem att göra
1963 Giorgos Seferis – läst lite dikter, tycker Ritsos borde fått priset
1964 J P Sartre – läst mer av hans hustru
1968 Yasunari Kawabata – gillar, men blandar ihop med Mishima
1969 Samuel Beckett – sett, läst, inspirerats av och improviserat över Godot, och har jag läst något mer kan det inte mäta sig med Godot
1971 Pablo Neruda – läst och gillat en del
1972 Heinrich Böll – levt med krigs- och efterkrigsskildringar, blivit bitter och kärleksfull i försöken att förstå det tyska problemet med hans tunga, varma ögon
1974 Johnson & Martinson – försökt läsa båda och blivit nedstämd
1976 Saul Bellow – läst något spirituellt
1978 I B Singer – läst något mustigt
1979 Odisseas Elítis – läst lite dikter, tycker Ritsos borde fått priset
1980 Czeslaw Milosz – läst, blivit imponerad av, glömt
1981 Elias Canetti – som ovan! men det var något mångkulturellt som jag gillade
1982 G G Marquez – läst och älskat, nu kan alla säga ”magisk realism” men på sin tid var det verkligen precis så det var!
1983 William Golding – alla har väl läst Flugornas herre? själv kom jag aldrig längre
1988 Naguib Mahfouz – läst, och fått recension av kypare i Kairo: Ja han är okej när det gäller gamla människor och gamla byar, men vår moderna stad kan han inte!
1991 Nadine Gordimer – något vet jag att jag läste, för jag blev så glad över en kvinnlig pristagare
1997 Dario Fo – sett på scen i Rom, och när han tog emot priset i Rinkeby, stunder jag aldrig glömmer
1999 Günter Grass – läst och inte blivit berörd, ty han var inte som Böll
2002 Imre Kertesz – fick mig att bättre förstå det vi alla andra måste försöka förstå, det som vi måste läsa för att yttra oss om Förintelsen
2003 J M Coetzee – läst Disgrace, inget fel på den
2006 Orhan Pamuk – tagit mig igenom med möda, vilket var värt det för den som besökt Istanbul
2009 Herta Müller – mycket svår författare som jag inte ens kunde börja förstå förrän jag läst recensioner och artiklar, då blev det ursinnigt vackert och farligt
2011 Tomas Tranströmer – pris till svenskar borde ha avståtts från Karlfeldt till nutidens störste skald på vårt språk
2014 Patrick Modiano – lät så intressant, var inte så intressant
2016 Bob Dylan – lyssnat och tyckt om i många år

Så roligt att hålla på med böcker, så svårt att utse pristagare, så oväntat när pjäser och musik bryter in i läsningen. Astrid Lindgren hade varit en värdig pristagare ungefär vid tiden för Ronja rövardotter (istället för Golding?) Idag är det berättelser utanför EUSA som borde belönas.

Inga kommentarer: