Socialdemokraternas kant - hur ser den ut?

Dalademokraten är en utmärkt tidning. Ofta. Den bevakar såväl globala som regionala nyheter och har en hyfsad kultursida. Den har också Göran Greider, och lever högt på det. Kanske för högt. Han har inte skrivit den ledare som förstörde valborgsmässoaftonen.

I ledartexten redogörs utförligt och hövligt för två partiers budgetförslag. Det ena partiet är demokratiskt och kan tänkas ingå i ett blivande socialdemokratiskt regeringsunderlag. Det andra partiet är fascistiskt och kan för närvarande inte tänkas ingå i någonting, utom EU-parlamentets bruna grupp. 

Rubriken på ledaren lyder: Utmanare på var sin kant. Grundläggande är tanken är att två udda småpartier utmanar de stora, seriösa regeringsalternativen. Vänsterpartiet är kritiska mot socialdemokratin, och Sverigedemokraterna är allmänt kritiska, i synnerhet mot immigration.

Detta skrivsätt hakar fint i traditionen som borgarklassen skapat under snart hundra år. Socialister och fascister ska utplaceras på varsin kant i en politisk sfär där två stora partier, ett kapital-konservativt och ett mer folkligt konservativt, har hegemonin och formar det som är normalt.

Utanför det normala finns bara utmanare. "Kanten" är det som drar upp normalitetens gräns. 

På den ofräscha kålsuparteorin produceras valmaterial som om den vore ett utslag av kreativt nytänkande.

Märk väl: för skribenten gäller det inte gränsen mellan demokrati och fascism. Hen är fastklamrad vid en ytterst lokal gräns, den som går mellan stora och små partier i en avkrok av Europa, gränsen mellan det som normala européer ska känna igen som normala partier, alltså både S och M, och så resten. 
Längre än så ser ser inte den socialdemokrati som har så mycket att ångra... och det kommer säkert mera.  
En socialdemokratisk tidning med kulturambitioner förmår inte skilja på demokratiska partier och deras motsats. En socialdemokratisk tidnings ledartext föredrar att placera sig i ”mitten” tillsammans med högern.

Det är inte bara historiefientligt, det är smaklöst också.

De kallar det ”utmanare på var sin kant” – men var går kanten? 

Om en socialdemokratisk tidning inte ens kan svara på det, eller än värre svarar fel, vad har vi då att hoppas på?

Imorgon på 1 Maj hoppas vi demokrater och socialister i Sverige, vi som väntar på och kommer att stödja ett regeringsskifte, att Socialdemokratiska Arbetarpartiet kommer att avstå från att sitta i knä på de kapitalkonservativa, och istället placera sig i motsatsställning till fascister.                
Det är där vänstern är.