När man stundom befinner sig mitt i det rasistiska bruset ser och hör man till slut inget annat.
När talmannen i riksdagen avslog Sverigedemokraternas begäran att debattera mottagandet av ensamkommande flyktingbarn - avslog, med hänvisning till den migrationsdebatt som pågick dagen innan - dyker det upp martyriska kommentarer om att ingen vågar debattera med dem. Men de som svarar blir beskyllda för att vara blåögda idioter eller lögnare och landsförrädare.
När Falu-politikern Daniel Riazat polisanmäler ett hot han fått via fejsbok kommer stödjande tillrop - till den som hotat! En vanlig uppfattning är att Riazat får skylla sig själv eftersom folk inte gillar hans (vänster)politik.
När Sannfinländarna föreslår att utländska medborgare ska märkas med armbindel uppfattar man det alltså inte som satir. Vilket det är, enligt Sannfinländarna. Utomfinska medborgare har redan fått annat färg på sina id-kort, så vad är det för satiriskt humoristiskt i att föreslå någonting i stil med gula stjärnor eller rosa trianglar?
En satir över det hårdnande samhällsklimatet och den tilltagande rasismen i Europa? Skulle inte tro det.
Däremot tror jag att en drös inskränkta internetanvändare är fultl kapabla att ursäkta idén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar