lördag, oktober 16, 2010

Ny skollag

Kunskap valfrihet trygghet, det är mottot för den nya skollagen. Till dess fördelar hör att den ökar rättssäkerheten för barn och föräldrar och förbättrat möjligheterna att överklaga. En annan fördel är att de fristående skolorna blir en integrerad del av grundskolesystemet och att allting i lagen därmed gäller dem så att det inte längre går att krångla sig förbi lite billigare. Tyvärr är detta också ett sätt att permanenta den så kallade friskolereformen genom att kunskapsföretagens verksamhet görs till en del av det nationella skolväsendet.

Mer bra: skolans kompensatoriska uppdrag betonas, att uppväga skillnader i barns förutsättningar. Undervisningen ska drivas enligt vetenskapliga metoder och/eller beprövad erfarenhet. Barnkonventionen och ”barnets bästa” är inskrivet i lag och barnets åsikt ska alltid höras i frågor som rör henom. Vidare ska barnen ska ha tillgång till bild, hälsovård och SYO, och specialpedagogiken finns inskriven som en del av elevhälsan. Formuleringen ”tillgång till” är medvetet vag, eftersom varje glesbygdsskola inte kan anställa en sjuksköterska eller bibliotekarie utan tillgången måste säkras över kommunen - som förstås är bra att ha på landet, där privatskolorna inte självsår sig.

Mindre bra i nya skollagen: Trygghet och studiero har fått ett eget kapitel. Men det är en felaktig markering. Ttrygghet och studiero är så viktiga att de gott kan skrivas in i alla andra kapitel som förutsättningar för att verksamheten håller hög kvalitet. De ska inte ha ett eget kapitel som lyfter dem till mål och inriktning! Ty det som är nytt i kapitlet är en pinsamt konkret åtgärdstrappa – vad pedagogen och skolan ska göra när barnet gör fel.
Att tala med barnet eller utröna hens motiv finns inte med i trappan, endast fyrkantiga korrigeringsinsatser som barnet faktiskt kan tänkas skita i, och vad gör vi med trappan då?
Jo, vi har några steg kvar efter tillsägelse och utvisning, nämligen skriftlig varning och avstängning.
Skriftlig varning är ett sätt att formalisera de evinnerliga föräldrabrev som pedagoger och skolledning naturligtvis både förr och nu begagnar sig av. Skillnaden är dels rubriceringen enligt gammal läroverkssed, dels att varningen verkligen ska innehålla en sådan: ”Om din son-dotter inte... så kommer ... att hända.”
Men med tanke på att skolans mål (fortfarande) är att alla barn ska nå målen finns det väldigt lite hot att ta till. Det enda hotet är just avstängning, att inte få vara i skolan, och det ska absolut inte förekomma i en obligatorisk skolform.
Men gör det nu, när liberalerna genomdrivit sin vilja.
Nu när modern betyder att göra som på farfars tid.

Inga kommentarer: