Lite roligt att på min födelsedag få hylla Anne på Grönkulla, som fyller 100!
Det har varit stor konferens för forskare och läsare, där de förra betonar hur svårt det är att få Montgomery erkänd som ”riktig” författare. En sådan som skriver om allvarliga saker, inte om barndom, ensamhet, konstnärsskap och kärlek till nästan.
Det skulle gå lättare att vinna erkännande om inte konferensen skildrades som ett samkväm för besläktade själar som pratade om Montgomerys dagböcker, Prins Edvards ö och chokladkarameller. Som alltid när kvinnor är i majoritet talas det om upplevelse och närhet, för att inte tala om kommentarerna kring konferensdeltagarnas utseende. Här står det klart att när vi kvinnor får möta en livslevande flickbokshjältinna då klappar våra små hjärtan och tårarna är nära...
Vad gjorde forskarna där? Grät ut i varandras armar över usel mediabevakning?
Nåja, till all lycka innehöll samma tidning igår en rätt hyfsad essä om hundraåringen på Grönkulla och det komplicerade livet hos hennes upphov. Montgomery hade säkert anledning att gråta ibland. Men framför allt att skriva. Att vara författare.
- - -
Min födelsedagsönskning är att fler undertecknar uppropet Haga ska vara park!
1 kommentar:
Först av allt= Grattis på födelsedagen!
Vet inte hur många år..det blivit
men knappast hundra-än.
Tänker man på att det handlar om
ett år..för varje födelsedag..
så upptäcker man hur kort tid
ett liv är.
Dess äldre vi blir-dess kortare år..
känns i allafall så..suck!
Födelsedags kram fr Gladiatan
Skicka en kommentar